Det sticker till i mig när Cruts handikapp utmärker sig.  Håller på att lära spetsarna sitta kanin. 
Crut gör sitt bästa,  han blir ivrig, ramlar på sidan och upp igen. Han är bara glad. Men ändå sticker det till i mig. För lite mer än ett år sedan var det inte så här.
Nostalgisurfade på min youtubekanal (kelpiecarro) och finner filmer från när vi tog första pinnen i hoppklass 1 ihop. Jag gravid, Crut fick springa på mest själv, så roligt vi hade.
Även om vi har roligt ihop idag med så saknar jag, och kommer sakna att springa ihop tillsammans på banan.
Vi skulle ju springa tillsammans i 6 år till!

En gravid Carro och en glad Crut 2009, drygt 3 år senare är våran tävlingskarriär slut