Temperamentet.
Hundar med högt temperament gillar jag skarpt. Ändå så är det som att väga på en vågskål. För mycket gör att den tippar över. Vilket gör att jag försöker se till att få jämvikt. Det är ett pussel i sig.
Många pratar om ”av och på” knapp. Det är något som jag tycker de flesta brukar ha väldigt bra. Ändå så är inte det en egenskap som alla hundar föds med, men något som dom kan lära sig. Vissa behövs det jobbas mer med än andra.
En understimulerad högtempererad hund är en problematisk hund.

Sjukdomar.
Det är naturligtvis inte önskvärt med sjukdomar. Det går inte alltid att undvika, man får trösta sig med att kelpien är en frisk och sund hund utan större problem.
Jag delar upp det med fel som hunden lider av och det den inte lider av.
Och försöker undvika det förstnämnda så gott det går.
Skador är en större risk när det gäller kelpie än sjukdomar.
Så jag tror att man ska vara lite försiktig med att få för stora och tunga hundar.
Smidigheten är viktig med tanke på deras framfart i skogen och nu för tiden även på agilitybanan.
I Sverige får man inte avla på annat än hundar som är fria i höfterna. A eller B. Det är jag tacksam för och i det stora så har Cefeus lyckats väldigt bra där. Väldigt lite HD fel.
Tänder har det i stort sett varit fulltandat med undantag av ett par kullar.
Det man ska tänka på är att ifall man har några tandbortfall i en kull så bör man se till att i 3 generationer bara para med fulltandat.
Ändå så är ju tandförluster inte något som våra hundar lider av, även om det är tråkigt.
Samma med kryptar, inte kul men något som finns i stort alla linjer och som tur är inget dom lider av.

Hundens mentalitet säger mer om vilken människa den passar ihop med än hur många poäng den uppnår på korning när det gäller hur bra tävlingshund den kommer att bli.
Korning är en kul grej, och en av flera saker som man kan titta på. Men inte det avgörande för hurvida jag vill använda den i avel eller inte.

Vad grundar jag det här på?
Framförallt därför att min första kelpie som inte klarade korningen var i mina ögon en väldigt klok hund. Den första hund som jag tävlade högre klass med. Som jag fick när hon var två år och som var brukschampion i spår och rapport när hon var 6.
Min andra kelpie som jag förstod att det inte ens var någon idé att prova på korning.
Hon gick inte alls bra på det MH hon var med på.
Den nya korningen som är idag skulle hon knappast ställa upp på.
Varför skulle hon kampa med en främmande människa. Visst var främmande människor okej och visst var hon glad i dom på kelpie vis.
Men någon större kärlek fick bara dom som hon hade en anledning att älska.
Och för henne så var anledningarna att älska dig om du var sökfigurant eller ställde upp som mottagare på rapporten.
Vid 2 1/2 års ålder så var hon trippelchampion i bruks, SM-vinnare i rapport och lydnadschampion.
Mer än det kan man knappast kräva av en hund.

När jag väljer hane.
Helst så vill jag känna hanen som jag parar med.
Ifall jag inte gör det så vill jag veta så mycket som möjligt om den hund jag väljer.
Både för och nackdelar, alla hundar har det. Och känner jag att hanhundsägaren inte är ärlig så hoppar jag över det. Det känns också viktigt att den som äger hanhunden själv skulle kunna tänka sig ha en valp med den som pappa. Och i annat fall kunna säga vad det beror på att dom inte vill det.

Utställning.
För mig så har inte utställning någon större prioritet.
Mer än att du ska kunna se att det här är en kelpie.
Visst är det kul med en snygg hund. Men inte det viktigaste.

Vallning.
Vallningen har jag valt bort för att det inte finns tid till det.
Däremot så brukar jag testa vallning med dom hundar som jag har.
För att se till att jag inte avlar bort dom egenskaperna.

Alla hundar som jag föder upp kan naturligtvis inte bli lika.
Det gör att jag försöker se resultatet framför ögonen innan jag parar, vilket gör att
jag kan berätta för dom ev blivande valpköparna  vad jag tror om dom olika kombinationerna.

Kelpien är en positiv hund.
En hund som älskar livet och när det händer saker.
Som gillar uppgifter och att få arbeta.
Som arbetar för sin egen stora glädje och som jag som ägare får försöka att leda i den riktning som jag vill.
Att vi ser fram emot samma mål!!

Pia