Longerade hästarna idag, och den där Vera testar mattens tålamod till max. Jobbar mycket med att hon ska få respekt och flytta sig för mig.
Helst vill hon springa rätt över mig eller sparka mot mig när hon inte känner för att lyssna.

Min erfarenhet av shettisar är mest från pigga och busiga valacker och inte envisa ston. Så man får tänka om lite. Hon påminner på sätt och vis om min islandshäst Kaisa.

Vera är inte på något vis lik Kalle vilket jag bara tycker är positivt. Jag kommer aldrig få någon ny Kalle. Och Kalle var helt enkelt Kalle och Vera är Vera. 2 helt olika shettisar härliga på sitt vis. Sorgen efter Kalle är fortfarande väldigt tung.

Kommer nog ta ett tag för mig och Vera att förstå varandra. Men det får det ta.

Det tog ett par år för mig att ens förstå Mira litegrann. Hon skiljer sig på så många vis från de hästar som jag tidigare haft erfarenhet av.