För ett par veckor sedan berättade min arbetskompis Charlotte att deras älskade hund var sjuk. Tyvärr så avled deras fyrbenta vän 12 år gammal.
Charlotte och hennes make var såklart otroligt ledsna av att förlora sin hund.
Jag fick direkt en känsla att Crut skulle må jättebra hemma hos dom, även om det tog ett par dagar för mig att samla kraft att prata med Charlotte om det. 
Jag har inte haft några tankar på att Crut ska flytta och har inte letat något hem åt honom. 

En sån otrolig glädje för både Charlotte och Ren’e igår när vi åkte dit. Dom hade räknat ner till Cruts ankomst.

Så även om tårarna rann nerför mina kinder igår så känner jag någon slags glädje. Charlotte rapporterade ikväll att allt har gått bra, dom har lekt med  boll, och så fick han leka med en väns hund.

Crut är för mig helt otroligt speciell och kommer så alltid att vara.