Crut upp i dagen ♡ mattes bortskämda tuss

Se mig! Mig mig mig mig ♡

Australian Kelpie och Tysk spets/Mittelspitz
Väljer här att skriva om min syn på de raser som vi delar våra liv med. För mer info om hälsostatus och rasstandard kan man gå in på skk.se eller respektive rasers rasklubbssidor.
Ta i beaktande att alla hundar är individer oavsett ras.

Australian kelpie,  en vallhund från Australien. 

Kelpien har funnits i mitt liv sen jag var 5 år gammal, känner den typ av kelpien som vi föder upp rätt så bra, och hur kelpien är i mina ögon.
Kelpien är en mångsidig hund som kräver en ägare med humor, har den gjort rutan rätt 10 gånger så testar den ett annat sätt den 11’e.
En explosiv och kvick ras med snabba reaktioner som även avtar fort. Vilket kräver en förare som kan läsa av sin hund.
Många är väldigt sociala och följer gärna glatt med en okänd människa. Lättroade hundar som gillar att människan även är aktiv i leken.

Kelpien uppdelades för flera år sedan i sitt hemland i två inriktningar, en med rena vallinjer och en med rasstandard för utställning/vallning och andra aktiviteter.
När kelpien kom till Sverige kom dessa linjer som en ras som senare efter några år delades upp i kelpie och stock dog. Sverige är det land som förutom hemlandet som har flest kelpies. Det ger inte direkt en stor avelsbas, även om rasen nu fångar hjärtan på allt fler ställen.

Jag avgudar kelpiens mångsidighet, glädje och vilja. Vilket man kan se på de resultat rasen har inom de grenar som vi har. Den kräver att även jag är kvick och alert och med i samarbetet.

Tysk spets/Mittelspitz,  en larmande vakthund.

En mittel är avlad för att larma, den har god hörsel och gillar att höra sin egen röst. Sen får man lära den att man inte behöver larma i tid och otid.
Vilket kan vara lite jobbigt när man bor i lägenhet och det är en del ljud som hörs från andra lägenheter. 
Föremålsintresserade, gillar leka med leksaker framför allt bollar.
Har en härlig päls som inte kräver mycket pälsvård, även om de som är utställningsintresserade börjat trimma rasen mer och mer.

Mitteln är en ras med ordentlig benstomme, kvadratisk i kroppen och med ett bra tryck i steget.
En ras som kräver mer av sin förare än man kan tro, en påhittig ras som gärna testar gränser.
Jag föll för rasen för utseendet och dess glädje. Önskade en söt hund som inte var vek, som hade tillräcklig med benstomme, orka följa med på ridturer och långpromenader. Och med liten eller inget jaktintresse.
Ingen av våra jagar, kan ha dom lösa i skogen, men jag vet att det finns individer som jagar.

En mångsidig liten hund, otroligt duktiga i spåret, såväl som till freestyle, lydnad, rally och agility.
Sverige har haft en mittel med i agilitylandslaget. Finland har haft med i lydnadslandslaget.
Våra har haft en mycket fin naturlig kontakt i fria följet.

Jag trivs otroligt bra med mitteln, tyvärr är det en ny ras som exploderat i många nya kennlar och uppfödare med många olika åsikter. Upplever att det är lite bättre stämning nu, men ändå att det är uppdelat i olika läger. Främst är det mesta av pratet kring utställning och utseende och det är inte min prioritet.
Friska sunda hundar med den härliga glädje och attityd som mitteln har väger för mig mer än om den har några vit hår på fel ställe eller fel typ av färg.

För det är det som jag fallit för, den otroliga glädjen och charmen.

Vi har 6 hundar här hemma, och här kommer en kort presentation av var och en.

SEUCH SEAGCH SEAG(Hopp)CH SELCH KORAD Cefeus Varga

Varga är en 13 år gammal kelpieflicka , min första egna hund, gick med mig i mitt studenttåg.
Jag var med när hon föddes,  och hon har alltid funnis där genom allt.
Tillsammans har vi tränat och tävlat i agility,  lydnad och spår. Numer njuter hon av pensionärslivet, åker vi långt och tävlar med de andra hundarna, så brukar hon få åka på semester hos Johans föräldrar över helgen. 
Hon är pigg och glad,  lärt mig otroligt mycket. Varga har förutom att vara min bästa vän och träningskamrat även varit mamma 4 gånger.

LPI LPII FINAGCH SEAGCH SEAG(hopp)CH Champex’s Sirocco Solero

Gimli 9,5 år, min första hund av rasen mittelspitz. Köpte honom via telefonen av uppfödaren, och hämtade upp honom på Stora Stockholm.
Gimli led av patella luxation,  sämsta graden. Vilket innebar att när hans knä hoppade ur led så hoppade det inte tillbaka. Opererades ena benet vid 1 års ålder och det andra vid 2 år. Blev helt frisk och har kunnat och kan än ägna sig fullt ut åt sin favoritsyssla agility som han springer med husse. 
Han är speciell med sina egenheter, tycker inte om att bli lämnad ensam,  ens med dom andra hundarna. 

SEAG(hopp)CH Sableshade’s Daydream Beliver

Jinnie är en 7 år gammal mittelsessa som vet att ta för sig. Jinnie var ute på annons på blocket.  Hon var då 8 månader,  hennes matte hade genomgått en jobbig period,  och ville sälja henne till någon som hade mer tid för henne. 
Jinnie bodde sedan med oss i ett halvår, och sen flyttade hon hem till min mamma och bodde där i 3 år innan hon kom tillbaka att bo hos oss. En tjej med en hel del humör och mycket tryck i. Mamma till 3 valpkullar.

FDI LPII SEAGCH Cefeus Crut of Gimli

När Crut föddes för 5 år sedan kunde vi inte motstå honom. Jinnie som jag grundtränat i agility, fick flytta hem till mamma för att tävlas av min lillebror som behövde en grundtränad hund. Och Crut flyttade in hos oss.
Drabbades av en skada november -12 då han troligen fick en blödning i ryggen som ledde till förlamning av hans högra bakben. Har fått tillbaka en hel del av sin rörlighet, men kommer inte återfå den fullt ut.
Lever numer ett härligt liv som sjukpensionär, är med på alla långpromenader och all bollkastning. Behöver inget smärtstillande eller andra mediciner. Vid längre tävlingsresor är han ibland hos mamma på semester med hennes hundar.
Han är även pappa till 5 valpkullar.
Han är alltid glad, en otroligt positiv hund, som skänker glädje och energi.

Cefeus Energy of Gimli
Monster är vår yngsta spets på 4,5år. Och är den första som från valp varit Johans hund. Vår kelpiepojke Dexter trivdes inte riktigt i våran flock. Och när vi beslutade oss för att han skulle få flytta hem till Ronja, så fick en av de svarta mittevalparna vi hade då stanna hos oss.
Monster är son till Jinnie och Crut, och han är nog den snällaste hund som jag träffat. Väldigt mild och lättsam, med mycket fart och glädje.

LPII Cefeus U and Me Lilja II

Lilja är Vargas barnbarns barn och den yngsta i våran fyrbenta flock med sina 2 år. När vi så tragiskt förlorade våran älskade Hyper, och så smått kommit över chocken så kom planerna på nästa kelpie.
Kollade olika kombinationer och tänkte skaffa en hane från andra linjer. Men det kändes inte riktigt rätt, när vi tänkte om så beslutade vi oss för att behålla en kelpietik från en av våra planerade kullar. Väntan är lång när man väntar på något gott.
Men sen kom hon, våran kelpiesessa. En mild kelpietjej som älskar att få jobba och att mysa.

Vi har även 2 flockmedlemmar som bor i hundhimlen. ♡ Kelpien Yx som jag efter ett tungt beslut valde att få somna in. Kelpien Hyper som vi förlorade mycket tragiskt.

Vi har omplacerat två hundar. Kelpien Dexter och sheltien Unkas fick flytta till nya hem då dom inte trivdes i vår flock. Dexter bor nu hos Ronja och har gjort det i snart 5 år. Unkas lever inte längre, men hade härliga bortskämda sista år hos schäferuppfödaren Patrik med familj.

Mer om våra hundarnas träning och tävling kommer i en annan del av utmaningen.

Vem är Caroline? 

Uppväxt med hundar, första hästen kom när jag var 12 år.
Bott i Sandviken med storebror, mamma och pappa,  flyttar sedan till Huddinge med storebror och mamma och sedan,  Askim (Norge), Ramnes (Norge) där föddes även min lillebror, Hudiksvall,  Kallhäll,  Sigtuna och nu bofast i Iggesund.

Gift sedan snart 7 år, har 2 småpojkar som är 3 och 4 år, 6 hundar (mittelspitz och kelpies) och 2 hästar (arab och shettis).
Jobbar som sjuksköterska inom psykiatrin slutenvården, enbart natt, smidigt för hundar och barn.
Är delägare i kennel Cefeus med min mamma. Vi föder upp kelpies och mittelspitz.

På helgerna spenderas mycket tid åt våra hundintressen, främst agility, men även lydnad och spår. Maken är även han hundintresserad, utbildad agilitydomare och dömer en del, förutom det egna tävlandet.
Är en ordentlig hundnörd och det mesta här hemma handlar om hund, förutom barnen såklart, och hästarna.

Vårat arabiska fullblod E’Mira al Shimal

Vill bli av med all snö, is och slask..

Tog med kameran till mamma idag, så efter ridturen gick vi en promenad med mina hundar,  mammas hundar (- Wilda + Ix) och de 8 Zvalparna

En del av gänget

Gult halsband, hane

Brunt halsband, hane

Tik

Lila och brunt halsband,  hanar

Så otroligt söta och så duktiga på att följa ♡ Går igenom om det blev några bilder på de vuxna hundarna imorgon. Nu är hundarna nöjda och jag ska sova inför nattjobb.

Det börjar allt ta sig!

Spetsarna gjorde också snygga och snabba kontaktfält idag. Johan kör Monster så mycket bättre nu, stoor skillnad.

Jinnie flyter ut med rumpan under linförigheten, försöker belöna korrekt position.

Dagens träningsgäng avslutade träningen med att ligga plats.
Azzie, Ix, Jinnie,  Lilja, Gimli och Monster. 

Linförighet med trumpinnande Jinnie. Hennes framben går som bara den, söta ivriga mittelsessan.

Bra träning idag med Jenny, kommenderade varandra i några moment. Alldeles för länge sedan jag tränade lydnad lite strukturerat. 
Jinnie har fått börja med ställande under gång i bakåtmarsch nu, läggandet börjar bli stabilt så vågar mig på det.

Lilja började smaka på vittringspinnarna,  fick ta en paus, köra kontaktfält så hon gjorde av med energi. Sen jobbade vi med vittringen igen. La godisbitar före och bland pinnarna för att få ner henne. 
Märker att det blir så här när det går för länge mellan träningen på vittringen.

I övrigt härlig attityd i fria följet utan att slå över! Och en bra inkallning.
Kontaktfälten körde jag med nya kommandot Tryck! Och det gick sååå bra!! Blir spännande att se hur det går på tävlingen nästa helg. Annars tar jag om henne, jagar inget i agilityklassen.

Mira fick också träna lydnad idag. Eller frihetsdressyr som man säger om hästar.
Longerade av henne lite överskottsenergi först. Sen tränade vi på snurra runt, la linan bakom rumpan och la till kommando, så en början.
Spinn, flytta rumpan och hålla frambenen still. Ben, lyfta på framben.

Hann klart innan vädret blev sämre, snöande och blåsväder.
Då gick vi in, åt thaimat och fotade govalparna.

Min älskade Yx. Det var jag som tog beslutet att du inte längre skulle leva.
Det är 9 år sedan nu..
Men det gör fortfarande ont, jag undrar fortfarande över om jag med den erfarenhet jag har idag kunnat göra något annorlunda.  Att det inte behövt sluta på det vis som det gjorde. 

Vi kanske aldrig riktigt förstod varandra, vad som orsakade din osäkerhet med andra människor,  människor som du ändå kände. Det vet jag inte, jag sitter inte inne med alla svar.
Men jag vet att jag älskade dig och att ta beslutet att du inte längre skulle finnas vid min sida är det tuffaste och jobbigaste beslutet som jag någonsin tagit.

Jag älskar dig fortfarande,  minns dina trix, och den clown du var. Din mjuka svarta sammetspäls, som jag grävde ner mina händer i.
Har många fina minnen med dig, som jag alltid kommer bära med mig. Även mindre fina,  och av dom har jag lärt mig utvecklas, att ta tillvara även de jobbiga minnena och förvandla dom till något bra.
Om du hade kommit in i mitt liv nu, hade det hela kunnat sluta annorlunda. Ja kanske,  jag är inte samma person som jag var då.
Vet att det inte hjälper att grubbla, att låta såren rivas upp. Men samtidigt tror jag det är bra. För om jag lättvindigt låtit en treårig hund somna in, så skulle jag inte vara en bra människa eller hundägare. 
Tårarna rinner och dom får rinna, du betyder fortfarande mycket för mig. Jag önskar vi kunnat fått en ny chans tillsammans,  att vi kunnat börja om nu. Just nu.  Men tyvärr får jag inte den chansen, du kommer inte tillbaka,  du finns inte bland oss mer, och jag var den som tog det beslutet att du inte skulle finnas här.
Jag är arg på mig själv och arg för att det blev som det blev. Jag skulle vara din trygghet,  den som fått dig att må bra. Men jag misslyckades och det känns skit.. Ännu nu 9 år senare, först nu skriver jag om hur det verkligen känns.
Jag blottar mig..

Klickat lite med vovsen ikväll 🙂 sen  kloklippning och bentuggande.

Har fått beviljad semester till nästa helgs tävling i Karlstad!  Underbart! Ska även passa på att hälsa på hos storebror med familj och hans syster 🙂 Perfa helt enkelt.