Oj vad svårt har så många fina minnen med våra hundar!
På bilden ovan ser ni en bild från en tävling på mig och Gimli,  hihi inget blev rätt det loppet och Gimli gjorde som han kände för.  På bilden är vi på väg åt helt olika håll.
Men roligt var det, och kul att Jenny lyckades fånga ögonblicket med sin kamera! Måste nog förstora den bilden.
Vi har många fina tränings och tävlingsögonblick, som första gången hunden förstår ett moment eller förstår vad som förväntas.

Första mötet tillsammans,  alla de små sakerna i vardagen. 

Den dagen jag förstod att Gimli skulle bli helt bra från sin patella luxation.  Eller den dagen som Varga var till kiropraktorn och han rättade till hennes rygg. Crut som överlevde sin förlamning.

Jag kan nog inte välja ut ett ögonblick.  Dom är så underbara,  lever i nuet och roligt har vi mest hela tiden.

Inte så kul inlägg kanske 😉 men så är det.

Lukas kramar om sin kusin Gabriel.  Eller Daviel som Lukas kallade honom,  inte helt lätt namn att säga.

Gabriel blev lite av Lukas idol när han visade honom sitt tvspel och spelade med honom, och byggde lite lego.

Jätteroligt att få träffa min bror Per med familj och hans storasyster Anna igen, vi sågs i somras när vi tävlade i Karlstad, innan dess var det nog minst 8 år sedan.

God mat, efterrätt och trevligt sällskap ♡

Lite lika är vi nog.

När vi kom tillbaka till hotellet så somnade vi alla gott.  Lukas hade fått träffa sin morbror med familj för första gången,  och det var roligt att prata om innan ögonen föll ihop.

Lilja har nollat 2 av 3 lopp idag! Ett lopp med en vägran.
3 plats och SM pinne i både hopp och agility,  och i hoppklassen tog vi vårat första hoppcert!!!

Mina nerver höll tyvärr inte med Jinnie idag, kände det själv att tankarna spökade. I Liljas agilityklass där det inte gällde någon pinne så kom dagens första nolla.

Johan körde Monster på sitt nya sätt och han sprang på fint, disk men ändå bra. Gimli hade en femma på första loppet och en disk i andra.

Nu saknas det en pinne för Lilja i hopp, och för Jinnie en i agility till SM!!!!

Hem från jobbet, käkade frukost, packade klart, Johan skottade tomten och sen gav vi oss av mot Karlstad!

Kisspaus på rosa huset, Jennys hund och katt, hundarna fick fyllda klöver att mumsa på under resan.

Incheckade på hotellet, prommis med vovvsen, lite vila och OS.
Sen till storebror för lite släktmiddag.



På hotellet har dom ställt fram mat och vattenskålar till hundarna. Gullig gest.

Jag gillar hundar med positiv attityd, hundar som är glada och framåt.
Aktiva hundar som gillar att vara med. Med föremålsintresse.

Hälsan spelar också in. Men det är väl inte så mycket en egenskap. 
Utseendet betyder inte så mycket, vill ha en sunt byggd hund, som är rastypisk.

En hund med det lilla extra, gillar också snälla hundar,  som går ihop med andra hundar.

En pigg, glad, nyfiken, snäll, stabil, explosiv och positiv hund vill jag ha.
Jag har valt mina hundar mycket på känsla.  Det brukar kännas i magen om det är rätt eller fel.

Varga och jag började tävla i lydnad och det tävlade vi i ett par år tills hon blev lydnadschampion, efter det tävlade vi bara lydnad ett par gånger. Bästa resultatet i eliten var på 291 poäng.

Nästa gren var spår, fast vi startade först i apell sök som vi blev uppflyttade ifrån. Sen blev det spår. Spår har vi tävlat sporadiskt, och sen har vi blivit bortlottade. Varga har ett cert i elitspår som bästa resultat.

Våran priogren har varit agility. Och där har vi championat i både agility och hopp. Tävlat SM både individuellt och i lag. Bästa placering där var SM silver i lag 2007 och SM guld i lag 2008.

Vi har ställt ut några gånger också och på äldre dar, efter 7 års ålder plockade vi 2 cert, i och med att vi sedan tog cert i spår så blev hon därmed utställningschampion.

Startat rallylydnad en gång för att se vad det var, då fick vi 99 poäng. Även startat freestyle ett par gånger för skojs skull.

Gimli har tävlat i lydnad, där både jag, Johan och vår vän Lisa tagit 1 pris med honom. Han har titlarna LPI och LPII.

Agility har varit huvudgrenen, och där utvecklas han och blir säkrare och säkrare med åren. Gimli tävlar främst med husse. Har championat i både agility och hopp, och även ett finskt agilitychampionat.
Har tävlat SM individuellt varje år sedan 2008. Tävlat i lag på SM en gång, och tog då lagbrons.

Tävlat rallylydnad en gång med godkänt resultat.
Utställd med CK i unghundsklass.

Jinnie har hittills tävlat i agility och ställts ut. Hon tävlade de första åren med min lillebror Patric, och dom blev tillsammans uppflyttade till hoppklass 2.
Sedan 2,5 år tillbaka, bor hon hos oss och tävlas av mig. Vi tävlar nu i klass 3 både agility och hopp med championat i hopp. Kvalade till agilitySM 2014 med vårat lag. Saknar en pinne från att kvala individuellt.

Utställd med Very Good.

Crut är numer sjukpensionär efter en skada.
Men vi hann tävla en hel del tillsammans innan hans pension vid 5 årsålder.

I lydnad tog vi LPII och hann starta i klass 3.

Uppflyttad från apellspår med 9 på spåret.

I freestyle tog vi freestylediplom i klass 1.

I agility som vi tävlade mest, var vi i klass 3, champion i agilityklass och cert i hopp.
Tävlat SM både individuellt och i lag.

Startat en gång i rally med godkänt resultat.
Utställd med cert och cacib.

Monster tävlas främst av husse. Första hunden som Johan tränat och tävlat själv från början.

I agility är han i agilityklass 2 med en pinne, och har cert i hoppklass 3. Kvalad till SM 2014 med laget.

Tävlat rallylydnad en gång, och fick då godkänt resultat.
Utställd med excellent.

Lilja debuterade på tävling för drygt ett år sedan, vi tog då 1 pris i lydnadsklass 1. I somras tog vi vår första titel LPII, har startat i lydnadsklass 3.

Tävlat apellspår med uppflyttning. Blev tyvärr bortlottad från lägre spår i höstas. Hoppas komma med på någon tävling i år.

Debuterade i agility i maj, vann alla nollade lopp upp till klass 3. Tagit två cert i agilityklass på de två nollade lopp vi gjort. Saknas 2 pinnar hopp 3 till SM kval 2014.

Det var våra hundar och deras tävlande.

Agility
Den hundsport som vi främst ägnar oss åt. Känslan på plan när man springer tillsammans med sin hund och verkligen känner flytet, är en sån endorfinboost.
Samtidigt som man river sitt hår för att man inte hinner allt man tänkt, att man inte placerat sig korrekt, eller att man varit för snabb. 
Det är mycket som sker på kort tid i agility.  Och jag vill att min hund främst ska ha roligt på planen tillsammans med mig. Det ska vara roligt att lyssna på matte, samtidigt med ett riktigt hindersug.
Det individuella loppet, de andras prestation kan jag inte påverka,  jag kan bara påverka mitt lopp.

Lydnad
Det är roligt att jobba upp attityden för ett härligt fritt följ,  känslan när man får hunden att förstå de olika momenten.
Och få sätta ihop bitarna. 
Det är lite pillande i momenten och jag försöker ha en bild i huvudet hur jag vill att det färdiga momentet ska se ut.
Men slår inte huvudet blodigt om jag på vägen får ändra inlärningsmetod och tänk. Alla hundar är olika, och man lär sig så otroligt mycket. 
Attityden på planen är det jag tycker är viktigast,  kan hellre ta lite småfel om det beror på att min hund är lite för glad.
Det är en balansgång att hitta rätt typ av stress, hunden ska ha en härlig attityd men utan att det slår över. 
Det har man också lärt sig med åren, att det är inte poängen och betygen som är det viktiga, det är känslan. 

Spår
Personspår ägnar vi oss åt. När hunden får göra det som den är född till, att följa sin nos. Man följer med bak i linan, och ser hundens glädje och iver i sitt arbete.
Man vågar släppa lite av kontrollen och får lita på hunden,  det är hunden som har nosen och inte jag. Det har tagit lång tid för mig att verkligen inse det, att våga låra bli att styra. Om hunden skulle ta fel så gör den det ändå.
Nu jobbar jag mycket med självförtroende och lyckanden i spåret, både för min och hundens skull.
Jag snitslar en del i mina spår just för att jag ska slappna av och inte lämna över någon av min osäkerhet på min hund. Speciellt då inte på en ung och färsk hund. 
Har lyckats mycket bra där med Crut, han har riktigt bra självförtroende i spåret och en sån härlig glädje.
Lilja och jag har inte spårat så jättemycket men har börjat lägga en bra grund.

För mer info om de olika grenarna kan man gå in på sbk.nu

Jag väljer renras då jag vet vad jag vill göra tillsammans med min hund, och även om en hund avviker från rasstandarden så har man tycker jag större chans att få den typ av hund man vill ha. Med hjälp av dokumentation av hälsa och mentalitet.

Har inget emot blandrashundar, dessvärre är det dock ofta oseriös avel och inte alltid efter lämpliga individer.  Men med det betyder det inte att alla renras uppfödare är seriösa och duktiga.
Man har ett ansvar som hundägare att leta efter bra och seriösa uppfödare, oavsett ras och/eller blandras.

Hästarna

Kaisa frå Lode
1986-2009
Kaisa var en dröm som blev sann, 12 år var jag när mamma köpte henne, min alldeles egna häst!
Det är mycket stort i en flickas liv.
Kaisa en renrasig islandshäst med stamtavla, hon blev en stor del av mitt liv. Den som jag grät ut hos och flydde till när livet var jobbigt.
Kaisa var envis, lat och bestämd, men åh vad jag älskade henne. Vi gick kurser tillsammans, tävlade till och med ett par gånger i gångartstävling. Tyvärr förstörde en instruktör all lust för mig att fortsätta när hon berättade för mig vilken tråkig och envis häst jag hade. Innan dess hade jag gått kurser med henne i flera år. Självklart var jag väl medveten om hur lat och envis min häst var! Men jag hade kul ändå, och sen är ju kurser mycket socialt och man får träffa andra människor med samma intresse.

Kaisa blev sjuk i fång vid 20 års ålder, hon blev bra igen med behandling. Men 2009 slog sjukdomen till igen, först på våren och sen igen på hösten. Då tog vi beslutet att låta Kaisa få somna in.
Min älskade envisa ponny, så speciell och en stor del i en flickas liv. Saknar dig min vän…

Mira och Kalle

Kalle har vi haft sedan 1996, han var då 5 år gammal,  och jag köpte honom av Idenors travstuteri. Han var tänkt som barnponny till deras barn, men Kalle var vild och när han slängt av dom nån gång för mycket vågade dom inte rida honom längre.
Betalade en summa och sen fick jag jobba av resten på några helgers mockande av boxar och utsläppning av hästar. När Kaisa, fick avlivas så lånade jag ut Kalle på foder ett par år, klarade inte av att sälja honom. Och sommaren 2011 kom han tillbaka till oss.

Kalle har främst varit som sällskap, men vi har kört in honom och barnen brukar få rida på honom. Men man får ha koll på honom för även om han nu snart är 23år, så är han fortfarande en buse. Väldigt snäll men busig.

E’Mira Al Shimal, arabiskt fullblodssto. Ramlade över en annons på hastnet.se , efter att ha varit utan häst en tid började suget komma tillbaka.  Efter lite surfande så ramlade jag över Miras annons, hon såldes mycket billigt då ägarna hade gården ute för försäljning. 
Pratade med mamma, och vi bestämde oss för att slå till, tänkte att om hon inte skulle passa oss så skulle vi inte gå back om vi sålde henne.
Så från att ha snubblat över annonsen så åkte vi och hämtade henne samma dag. Och det var på nyårsdagen för 2 år sedan.
En mycket snäll häst, rolig att rida, mycket framåt utan att vara dum. Hon har sina små egenheter, gillar inte att stå bunden till exempel. Med Mira måste man vara lugn och lämna all stress, hon är min bästa terapi.

Det var inte planerat att du och jag skulle bli vi, men det var meningen ♡

Katter

Vi har haft flera katter, men tyvärr har de inte fått levt och blivit gamla med oss av olika anledningar. Ett par har försvunnit, en blev skadad och sjuk.
Tyvärr kan vi inte ha någon katt idag då jag får allergiska besvär.

Smådjur
Hamstrar, kaniner, marsvin, hängbukssvin och fåglar har vi också haft. Tycker mycket om smådjur, men tiden och intresset finns inte där längre. Mina allergiska besvär gör också att det inte vore så lämpligt.

SELCH SEAGCH SEAG(hopp)CH SEUCH KORAD Cefeus Varga

Jag har fortfarande min första alldeles egna hund med mig.
I över 13 år har Varga funnits vid min sida,  och jag kan inte med ord beskriva vad hon betyder för mig.
Jag var 18 år när Varga föddes den där artonde novemberdagen år 2000. Hade innan hon föddes bestämt att om det blev en svart eller blå tik så skulle jag välja den, och Varga blev den enda svarta tiken i kullen. 
Jag älskade redan från hennes första andetag det svarta lilla knytet, och jag kommer älska henne till hennes sista.

Varga gick med mig i mitt studenttåg, och hon brydde sig inte ett dugg om allt ståhej.
Hon är en otroligt social hund, Varga älskar verkligen människor,  och hon har alltid klättrar från famn till famn oavsett om folk har velat eller inte. För Varga är det självklart att alla älskar henne, och att vi finns till för hennes skull. 

En otroligt duktig spårhund, som jag inte riktigt kunnat förvalta, ville från början vara där och styra alldeles för mycket och plockade bort hennes självförtroende. 
Trots det har vi ändå lyckats med att ta Cert i elitspår vi vann och med DM vinst!
Oj vad jag grät både då och när vi blev uppflyttade till elitspår. Brukset har inte varit prio ett för oss,  och med alla misstag jag har gjort är det fantastiska resultat som vi presterat tillsammans. 

En riktigt duktig agilityhund,  mer lovande än jag förstod att hon var, nybörjare som jag var. Vi har tävlat SM tillsammans med silver och guld i lag. Hennes sista SM hade inte jag tagit en enda SM pinne med henne, då jag var gravid med foglossningproblematik.  Utan jag tror det var Johan och 5 andra vänner som tog pinnarna med henne.

På lydnadsplanen rullade championatet på något vis bara in, sen la vi inte större krut på det.

Varga är mamma till 4 valpkullar, Zeus, A, E och H kullen. Valpar som presterat jättefina resultat med sina ägare, Polishund, landslagsdeltagare i agility, SM deltagare i både agility och bruks. Flerfaldiga champions och älskade familjemedlemmar. Som i sin tur gått i avel och som dom valparna i sin tur fått valpar och så vidare.

Är tacksam över att jag fått en så underbar första hund, även om det varit svårt för mig att inse att man inte kan jämföra hundar för hårt med varandra. Det tog ett tag, det kommer ju aldrig finnas någon mer Varga och det vill jag inte heller, alla hundar är unik på sitt egna vis.

Hon har funnits vid min sida genom jobbiga stunder och underbara stunder. Hon är en del av mig.